Antingen tröttnar viruset på oss eller så tröttnar vi på viruset

När planen flög in i tornen i New York satt jag precis som jag gör nu, framför en datorskärm och byggde webbsidor. Eller jag byggde inte så mycket, för jag var lika delar skrämd och fascinerad som alla andra som sög i sig klipp efter klipp på flygplan och skyskrapor i olika vinklar. Det som skiljer från idag, nu när vi återigen katapultkastas ut från vår trygga vardag, är att min tjugo år mognare hjärna bättre kan hantera flera tankar samtidigt. På den tiden blev jag nästan förnärmad när mina äldre chefer och projektledare till kollegor ringde och mejlade om så triviala saker som knappfärger, lanseringsdatum och to-do-listor. Herregud, hela världen skulle ju kastas in i tumult och kaos, kanske var ett tredje världskrig i antågande och här jobbade människor omkring mig på som om inget hade hänt. Fattade de inte att allt ändå är meningslöst??

Idag är det jag som är den där medarbetaren som fortsätter att svara på mejl, lansera nya hemsidor som om inget har hänt medan stora delar av världen omkring mig tycks stå still.

För det enda vi vet är att allt kommer återgå till någon form av normaltillstånd förr eller senare, så det är lika bra att vara förberedd. En siffra idag är inte samma siffra imorgon när den bearbetats av psykologi och perspektiv. Just nu är ovissheten den viktigaste faktorn för hur vi agerar. Varje människoöde sätts på piedestal så länge det speglas i vår egen rädsla för vad som komma skall. Och så länge rapporteringen från norra Italien och andra hårt drabbade områden kan överträffa gårdagens kommer det vara så för en tid. Men om det var hundra döda igår, krävs tusen idag och fler imorgon för att hålla uppe intresset och viljan till kraftfulla åtgärder. Till slut tappar vi förmågan att spegla oss i dödstalen. Om ett år kommer vi kanske sitta och slöscrolla förbi små notiser om att 20 000 dött i ett nytt Corona-utbrott i Bangladesh. ”Jaha, där ser man” konstaterar vi mumlande för oss själva och scrollar vidare. Och vi kan skämmas för att vi är sådana känslokalla idioter, men vi kan också hylla människans förmåga att alltid pendla tillbaka till status quo. Om inte viruset tröttnar på oss så kommer vi tröttna på viruset till slut.

23 mars

Du saknar internetuppkoppling men kan nå vissa delar av hemsidan ändå